Kultur. Kriget i vintras lade den palestinska staden Gaza i ruiner. Sedan dess har ingen återuppbyggnad skett. Under våren bildades därför Ship to Gaza i Sverige för att försöka undsätta staden med humanitär hjälp. Ship to Gaza planerar att med ett skepp sända sådant som Gazas invånare önskar sig: byggmaterial, solpaneler och sötvattenomvandlare – i strid mot den olagliga israeliska blockaden.
Läs mer här
tisdag 28 juli 2009
onsdag 22 juli 2009
Dalademokraten: Om Rwanda
Inget folkmord har någonsin varit effektivare än det som utfördes i Rwanda våren och sommaren 1994. Under hundra dagar, från den 6 april, knivades omkring en miljon människor ihjäl med machete. Den takt som mördandet kom upp i var den snabbaste sedan atombombningen i Hiroshima och mycket snabbare än takten vid nazisternas gaskamrar under Holocaust.´
Läs mer här
Läs mer här
Öppet brev till Bildt
Hej kamrater och medievänner!
Vår kollega Flammans korrespondent Dick Emanuelsson som bevakar statskuppen i Honduras/Tegucigalpa löper risk att utsättas för förföljelse av kuppmakarna som har förklarat krig mot alla oberoende medier, inte minst de internationella medierna.
Det är viktigt att kalla regeringens och allmänhetens uppmärksamhet på denna fara för att undvika att vår kollega drabbas på grund av att han gör sitt jobb.
Om du anser att detta är viktigt att stödja ber vi dig att snarast möjligt svara till
j_capelan@yahoo.se.
Uppge gärna namn, yrke/medium. Brevet kommer att skickas så fort som möjligt till utrikesminister Carl Bildt.
Mvh
Jorge Capelán, frilansjournalist
Joacim Blomqvist, frilansjournalist
- - - - - - - - - - - - - - -
*Öppet brev till utrikesminister Carl Bildt*
*Sverige måste skydda journalisten Dick Emanuelsson*
Utvecklingen i Honduras oroar. Den nuvarande regeringen tillämpar
såväl selektivt som urskillingslöst förtryck mot den massiva
rörelse som kräver att president Manuel Zelaya återinsätts samt
en total informationsblockad mot nyheter om vad som händer i
landet med hjälp av de stora privata mediemonopolen som stödjer
kuppen.
Militären har brukat tårgas, gummikulor och skarp ammunition mot
de massiva protesterna som äger rum varje dag. På natten, i skydd
av utegångsförbudet, är alla politiska rättigheterna ogiltiga
vilket har resulterat i flera dödsfall och hundratals gripanden
av demonstranter och sociala ledare. Kuppmakarna tvångsrekyterar
barn till att delta i repressionen mot befolkningen, och de får
stöd från karaktärer som man trodde hörde hemma i en svunnen tid,
som diktator Augusto Pinochets dotter Lucía.
Medierna har varit särskilt utsatta: Den Interamerikanska
Kommissionen för de Mänskliga Rättigheterna påtalar detta i ett
uttalande som de latinamerikanska ländernas organ skickade till
de facto regeringen den 3 juni, under kuppens första dagar: Av 46
fall av olagliga gripanden och andra kränkningar mot de mänskliga
rättigheter består merparten av kränkningar mot journalister,
medier och kulturarbetare.
Internationella medier är ett prioriterat mål för repressionen: I
lördags utvisades tevekanalen TeleSurs reportrar efter det att de
sedan kuppens inledning varit utsatta för dagliga kränkningar,
hot och gripanden.
På plats i Tegucigalpa finns Flammans korrespondent Dick
Emanuelsson. Varje dag bevakar han utvecklingen i landet från ett
perspektiv som inte gillas av kuppmakarna. Han rapporterar om
protesterna, intervjuar representanterna för de sociala
rörelserna och belyser de brott som kuppmakarna gör sig skyldiga
till. Dick är en av få internationella reportrar på plats, hans
bevakning får stor spridning i den spanskttalande världen.
Vi anser att Sverige kan spela en viktig roll för att garantera
Dick Emanuelssons säkerhet genom att påpeka för de nuvarande
myndigheterna att vårt land inte kommer att tolerera att
journalisten utsätts för politiska repressalier. Detta skulle
vara särskilt verkningsfullt med tanke på att ert parti, Moderata
samlingspartiet har mycket goda relationer till Partido Nacional
- ett av de största partierna som stödjer statskuppen.
Jorge Capelán, frilansjournalist
Joacim Blomqvist, frilansjournalist
Ulf Hultberg, Filmregissör
Jacob Johnson, Riksdagsledamot (v)
Karin Lentz, författare
Gustavo Varela, Pasaenvasteras (Västmanland), Redaktionsansvarig
Babak Rahimi, journalist, Malmö
Serhat Daran, frilansjournalist
Leandro Schclarek Mulinari, journalist, Tidskriften MANA
Al Burke, redaktör, Lidingö
Aida Ghardagian, journalist
Lennart Kjörling, journalist författare och filmmakare, freelance
Ann-Sofie Jakobsson, journalist
Per-Erik Persson, Notis Förlag
Torgny Anderberg, präst i Svenska kyrkan
Francisco Contreras, Ordförande i Latinamerikagrupperna
Anders Neergaard, forskare
Gábor Tiroler, MPH, folkhälsovetare, lärare i rehabilitering, tidigare svenska ambassadens säkerhetskontakt i Moçambique
Jan-Erik Romson, Förskollärare från Stockholm
Martin Österlin, ordförande Svensk-Kubanska Föreningen
Lars Wallin, styrelsemedlem, Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua
Maria Söderquist, socionom
Inka Persson, Halmstad
Nita Lorimer, arkitekt och gallerist.
Stefan Olsson, mikrobiolog, lektor Köpenhamn Universitet
Christer Johansson, gruppledare (v) Knivsta
Kick Leijnse (v), Östersund
Elizabeth Hellman, lärare
Tati Roohi, ekonom, Malmö
Christer Myrén, lärare
Bengt-Olof Andersson, hissmontör
Oskar Johansson, styrelseledamot i Svensk-Kubanska Föreningen
Anna Angantyr, folkbildare på Latinamerikagrupperna.
Zoltan Tiroler, vice ordforande i Svensk Kubanska Foreningen, Chefredaktor for tidskriften GJUTERIET
Lasse Simmons, f.d. journalist för Proletären
Per-Olov Lennartsson, Ekonom, Uppsala
Stella Gonzalez, pensionär
Julio Frejeiro, sjukgymnast
Amelia Morey Strömberg, ordförande solidariska tolkar, Rimbo, Sverige
Maria Elena Pazos Anderberg, socialsekreterare
Laura Purdy, Botkyrka
Magdalena Acuna, Stockholm, RESOCAL (Nätverket för Solidariteten med Latinamerika)
Oliver López, Jurist
Maria Tereza Moreira, Bolivianätverket Red Pro Bolivia
Dan Sallander, Student i Statsvetenskap vid Stockholms Universitet
Jan Bergsten, bibliotekarie
Sixten Thuresson, Murare, Gnesta
Eddie Salgado, Simon Bolivar Studiecenter i Växjö
Seppo Laine, Gävle
Inger Arvidsson Gimo, Vänsterpartiet i Östhammars Kommun
Evin Anik, ekonom
Maria Fregidou-Malama, Ph.D. Assistant Professor, University of Gävle
Fredrik Hallor, ordf. vänsterpartiet Heby
Maria Ferrer , pedagog
Carlos Mendez, gastronom
Juana Donoso Casanellas. Lärare
Lidia Camacho pensionist, Uppsala
Urban Hedvall, f.d. skyddsombud i Göteborgs Hamn, medlem i Transportarbetarförbundet.
Ana Luisa Escobar, pernsionär
Giglia Becerra, student
Urban Hedvall, pensionerat skyddsombud i Göteborgs Hamn, medlem i Transportarbetarförbundet
Ingemar Nilsson, Umeå
Kåre Ventura, Lund, IT-tekniker
Alexandra Iriarte, från Göteborg, volontär
Lena Klevenås, Alingsås
Tobbe Larsson, Elektriker, Skokloster
Anna Sundin, arkitekt, Göteborg
Vår kollega Flammans korrespondent Dick Emanuelsson som bevakar statskuppen i Honduras/Tegucigalpa löper risk att utsättas för förföljelse av kuppmakarna som har förklarat krig mot alla oberoende medier, inte minst de internationella medierna.
Det är viktigt att kalla regeringens och allmänhetens uppmärksamhet på denna fara för att undvika att vår kollega drabbas på grund av att han gör sitt jobb.
Om du anser att detta är viktigt att stödja ber vi dig att snarast möjligt svara till
j_capelan@yahoo.se.
Uppge gärna namn, yrke/medium. Brevet kommer att skickas så fort som möjligt till utrikesminister Carl Bildt.
Mvh
Jorge Capelán, frilansjournalist
Joacim Blomqvist, frilansjournalist
- - - - - - - - - - - - - - -
*Öppet brev till utrikesminister Carl Bildt*
*Sverige måste skydda journalisten Dick Emanuelsson*
Utvecklingen i Honduras oroar. Den nuvarande regeringen tillämpar
såväl selektivt som urskillingslöst förtryck mot den massiva
rörelse som kräver att president Manuel Zelaya återinsätts samt
en total informationsblockad mot nyheter om vad som händer i
landet med hjälp av de stora privata mediemonopolen som stödjer
kuppen.
Militären har brukat tårgas, gummikulor och skarp ammunition mot
de massiva protesterna som äger rum varje dag. På natten, i skydd
av utegångsförbudet, är alla politiska rättigheterna ogiltiga
vilket har resulterat i flera dödsfall och hundratals gripanden
av demonstranter och sociala ledare. Kuppmakarna tvångsrekyterar
barn till att delta i repressionen mot befolkningen, och de får
stöd från karaktärer som man trodde hörde hemma i en svunnen tid,
som diktator Augusto Pinochets dotter Lucía.
Medierna har varit särskilt utsatta: Den Interamerikanska
Kommissionen för de Mänskliga Rättigheterna påtalar detta i ett
uttalande som de latinamerikanska ländernas organ skickade till
de facto regeringen den 3 juni, under kuppens första dagar: Av 46
fall av olagliga gripanden och andra kränkningar mot de mänskliga
rättigheter består merparten av kränkningar mot journalister,
medier och kulturarbetare.
Internationella medier är ett prioriterat mål för repressionen: I
lördags utvisades tevekanalen TeleSurs reportrar efter det att de
sedan kuppens inledning varit utsatta för dagliga kränkningar,
hot och gripanden.
På plats i Tegucigalpa finns Flammans korrespondent Dick
Emanuelsson. Varje dag bevakar han utvecklingen i landet från ett
perspektiv som inte gillas av kuppmakarna. Han rapporterar om
protesterna, intervjuar representanterna för de sociala
rörelserna och belyser de brott som kuppmakarna gör sig skyldiga
till. Dick är en av få internationella reportrar på plats, hans
bevakning får stor spridning i den spanskttalande världen.
Vi anser att Sverige kan spela en viktig roll för att garantera
Dick Emanuelssons säkerhet genom att påpeka för de nuvarande
myndigheterna att vårt land inte kommer att tolerera att
journalisten utsätts för politiska repressalier. Detta skulle
vara särskilt verkningsfullt med tanke på att ert parti, Moderata
samlingspartiet har mycket goda relationer till Partido Nacional
- ett av de största partierna som stödjer statskuppen.
Jorge Capelán, frilansjournalist
Joacim Blomqvist, frilansjournalist
Ulf Hultberg, Filmregissör
Jacob Johnson, Riksdagsledamot (v)
Karin Lentz, författare
Gustavo Varela, Pasaenvasteras (Västmanland), Redaktionsansvarig
Babak Rahimi, journalist, Malmö
Serhat Daran, frilansjournalist
Leandro Schclarek Mulinari, journalist, Tidskriften MANA
Al Burke, redaktör, Lidingö
Aida Ghardagian, journalist
Lennart Kjörling, journalist författare och filmmakare, freelance
Ann-Sofie Jakobsson, journalist
Per-Erik Persson, Notis Förlag
Torgny Anderberg, präst i Svenska kyrkan
Francisco Contreras, Ordförande i Latinamerikagrupperna
Anders Neergaard, forskare
Gábor Tiroler, MPH, folkhälsovetare, lärare i rehabilitering, tidigare svenska ambassadens säkerhetskontakt i Moçambique
Jan-Erik Romson, Förskollärare från Stockholm
Martin Österlin, ordförande Svensk-Kubanska Föreningen
Lars Wallin, styrelsemedlem, Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua
Maria Söderquist, socionom
Inka Persson, Halmstad
Nita Lorimer, arkitekt och gallerist.
Stefan Olsson, mikrobiolog, lektor Köpenhamn Universitet
Christer Johansson, gruppledare (v) Knivsta
Kick Leijnse (v), Östersund
Elizabeth Hellman, lärare
Tati Roohi, ekonom, Malmö
Christer Myrén, lärare
Bengt-Olof Andersson, hissmontör
Oskar Johansson, styrelseledamot i Svensk-Kubanska Föreningen
Anna Angantyr, folkbildare på Latinamerikagrupperna.
Zoltan Tiroler, vice ordforande i Svensk Kubanska Foreningen, Chefredaktor for tidskriften GJUTERIET
Lasse Simmons, f.d. journalist för Proletären
Per-Olov Lennartsson, Ekonom, Uppsala
Stella Gonzalez, pensionär
Julio Frejeiro, sjukgymnast
Amelia Morey Strömberg, ordförande solidariska tolkar, Rimbo, Sverige
Maria Elena Pazos Anderberg, socialsekreterare
Laura Purdy, Botkyrka
Magdalena Acuna, Stockholm, RESOCAL (Nätverket för Solidariteten med Latinamerika)
Oliver López, Jurist
Maria Tereza Moreira, Bolivianätverket Red Pro Bolivia
Dan Sallander, Student i Statsvetenskap vid Stockholms Universitet
Jan Bergsten, bibliotekarie
Sixten Thuresson, Murare, Gnesta
Eddie Salgado, Simon Bolivar Studiecenter i Växjö
Seppo Laine, Gävle
Inger Arvidsson Gimo, Vänsterpartiet i Östhammars Kommun
Evin Anik, ekonom
Maria Fregidou-Malama, Ph.D. Assistant Professor, University of Gävle
Fredrik Hallor, ordf. vänsterpartiet Heby
Maria Ferrer , pedagog
Carlos Mendez, gastronom
Juana Donoso Casanellas. Lärare
Lidia Camacho pensionist, Uppsala
Urban Hedvall, f.d. skyddsombud i Göteborgs Hamn, medlem i Transportarbetarförbundet.
Ana Luisa Escobar, pernsionär
Giglia Becerra, student
Urban Hedvall, pensionerat skyddsombud i Göteborgs Hamn, medlem i Transportarbetarförbundet
Ingemar Nilsson, Umeå
Kåre Ventura, Lund, IT-tekniker
Alexandra Iriarte, från Göteborg, volontär
Lena Klevenås, Alingsås
Tobbe Larsson, Elektriker, Skokloster
Anna Sundin, arkitekt, Göteborg
torsdag 9 juli 2009
torsdag 2 juli 2009
Israelisk kaparverksamhet mot Ship to Gazas syskonorganisation *Uppdaterad
Nyhet från Ship to Gaza Malmös nya blog
Under tisdagen den 30 juni uppbringades fartyget Spirit of Humanity, från Free Gaza Larnaca på Cypern på internationellt vatten. Båten var lastad med förnödenheter som medicin, leksaker och återuppbyggnadsmaterial. Med ombord följde 20 passagerare från 11 länder, däribland fredspristagaren Maired McGuire.
Under onsdagen släpptes två personer från fartyget. Men 19 personer från Spirit of Humanity har förts till ett israeliskt fångläger för illegala immigranter i närheten av Ramle.
Under kvällen har de två frigivna talat i ett nyhetsprogram från tevekanalen Al Jazeera om händelsen.
Organisationen Free Gaza, och den svenska syskonorganisationen Ship to Gaza anklagar nu israeliska marinen för piratdåd. De menar att den internationella rätten garanterar fri sjöfart på internationellt vatten. Att fartyget uppbringades kan beskrivas som en kapning. En handlig som strider mot den humanitära rätten sedan den förbjöds i en konvention som undertecknades efter Krimkriget i Paris 1856.
—den 2 juli—
Israel hävdar att skeppet seglade in i Israel på förbjudet vatten. Free Gaza menar att de aldrig var på israeliskt vatten, de seglade på vatten som tillhör Gaza
—den 3 juli—
FNs experter håller nu med om att kapningen är ett brott mot internationell rätt. En frigiven Baharanisk fartygspassagerare säger “Vi har uppnått våra mål med denna resa. Vi bröt blockaden moraliskt, vi mår bra” Kaptenen på Spirit of Humanity säger i ett uttalande från fängelsecellen “Vi kommer att skaffa en annan båt, mer än en båt. Vi kommer att segla mot Gaza igen.” Fartyget har tagits i beslag
—den 5 juli—
Den israeliska militärens talesperson Miri Regev säger i dag:
- Vi kidnappade dem inte. De seglade i “Israel-kontrollerat” vatten.
Free Gaza vidhåller tidigare anklagelser.
- Ni kidnappade dem, stal båten å rev ned den grekiska flaggan.
Vidare rapporteras nu att de israeliska fångvaktarna vägrar Mairead hennes medicin, kvinnorna uppges sakna allt bagage, de har inga klädombyte och de vistas i ett stekhett rum med bara ett litet fönster.
—6 juli—
Gaza 21 har släppts. De säger att det inte är de som är storyn, utan det är istället de 11,000 palestinska fångar som hålls inlåsta, många utan att fått en riktig rättegång, många i fängelse i åratals utan att få träffa sina familjer. Israel tillämpar i än högre grad än USA tortyr, fängslande och brutalitet.
Under tisdagen den 30 juni uppbringades fartyget Spirit of Humanity, från Free Gaza Larnaca på Cypern på internationellt vatten. Båten var lastad med förnödenheter som medicin, leksaker och återuppbyggnadsmaterial. Med ombord följde 20 passagerare från 11 länder, däribland fredspristagaren Maired McGuire.
Under onsdagen släpptes två personer från fartyget. Men 19 personer från Spirit of Humanity har förts till ett israeliskt fångläger för illegala immigranter i närheten av Ramle.
Under kvällen har de två frigivna talat i ett nyhetsprogram från tevekanalen Al Jazeera om händelsen.
Organisationen Free Gaza, och den svenska syskonorganisationen Ship to Gaza anklagar nu israeliska marinen för piratdåd. De menar att den internationella rätten garanterar fri sjöfart på internationellt vatten. Att fartyget uppbringades kan beskrivas som en kapning. En handlig som strider mot den humanitära rätten sedan den förbjöds i en konvention som undertecknades efter Krimkriget i Paris 1856.
—den 2 juli—
Israel hävdar att skeppet seglade in i Israel på förbjudet vatten. Free Gaza menar att de aldrig var på israeliskt vatten, de seglade på vatten som tillhör Gaza
—den 3 juli—
FNs experter håller nu med om att kapningen är ett brott mot internationell rätt. En frigiven Baharanisk fartygspassagerare säger “Vi har uppnått våra mål med denna resa. Vi bröt blockaden moraliskt, vi mår bra” Kaptenen på Spirit of Humanity säger i ett uttalande från fängelsecellen “Vi kommer att skaffa en annan båt, mer än en båt. Vi kommer att segla mot Gaza igen.” Fartyget har tagits i beslag
—den 5 juli—
Den israeliska militärens talesperson Miri Regev säger i dag:
- Vi kidnappade dem inte. De seglade i “Israel-kontrollerat” vatten.
Free Gaza vidhåller tidigare anklagelser.
- Ni kidnappade dem, stal båten å rev ned den grekiska flaggan.
Vidare rapporteras nu att de israeliska fångvaktarna vägrar Mairead hennes medicin, kvinnorna uppges sakna allt bagage, de har inga klädombyte och de vistas i ett stekhett rum med bara ett litet fönster.
—6 juli—
Gaza 21 har släppts. De säger att det inte är de som är storyn, utan det är istället de 11,000 palestinska fångar som hålls inlåsta, många utan att fått en riktig rättegång, många i fängelse i åratals utan att få träffa sina familjer. Israel tillämpar i än högre grad än USA tortyr, fängslande och brutalitet.
lördag 27 juni 2009
Ur Arbetaren: Demokratin är en öppen fråga
Demokratin som problem
Pierre Rosanvallon
Översättning: Oskar Söderlind
Tankekraft förlag
Under 1970-talet var historieprofessorn Pierre Rosanvallon en av de viktigaste teoretikerna bakom arbetarnas självförvaltning i den franska fackföreningen CFDT. Nu finns hans skrift Demokratin som problem för första gången på svenska, i vilken han argumenterar för en filosofisk politisk historia som försöker ge ny mening åt konceptet totalhistoria. Det räcker inte med att läsa de stora klassikerna för att förstå den politiska historien. Ska texterna säga oss något så måste vi veta hur deras verk togs emot av deras samtid: vi måste läsa mer av mindre nobla verk som satirer och pamfletter.
Rosvallon strävar genomgående efter att samtidigt begripa världen och förändra den. Och han tar sig lekande lätt an ämnet demokratins problem. Han menar att det under den demokratiska princip ”som vi låtsas att det råder konsensus kring” finns det en genomgående ovisshet om principens innebörd.
Till skillnad från många samtida intellektuella uppfattar inte Rosanvallon demokratin som realiserad. Han uppfattar den inte heller som ett ofullgånget ideal, en preciserbar representationsform eller som ett specifikt styrelseskick. I stället menar han att demokratin är en öppen fråga som aldrig får någon slutgiltig definition.
Han påpekar att demokratins motsättningar är många. Samtidigt som vi inte ska ta för givet att någon eller några ska ha rätt att i framtiden binda eller behärska kommande generationer, kräver vissa frågor, som exempelvis miljöförstörelsen, att beslut tas omgående som är hållbara över flera mandatperioder.
Pierre Rosanvallon
Översättning: Oskar Söderlind
Tankekraft förlag
Under 1970-talet var historieprofessorn Pierre Rosanvallon en av de viktigaste teoretikerna bakom arbetarnas självförvaltning i den franska fackföreningen CFDT. Nu finns hans skrift Demokratin som problem för första gången på svenska, i vilken han argumenterar för en filosofisk politisk historia som försöker ge ny mening åt konceptet totalhistoria. Det räcker inte med att läsa de stora klassikerna för att förstå den politiska historien. Ska texterna säga oss något så måste vi veta hur deras verk togs emot av deras samtid: vi måste läsa mer av mindre nobla verk som satirer och pamfletter.
Rosvallon strävar genomgående efter att samtidigt begripa världen och förändra den. Och han tar sig lekande lätt an ämnet demokratins problem. Han menar att det under den demokratiska princip ”som vi låtsas att det råder konsensus kring” finns det en genomgående ovisshet om principens innebörd.
Till skillnad från många samtida intellektuella uppfattar inte Rosanvallon demokratin som realiserad. Han uppfattar den inte heller som ett ofullgånget ideal, en preciserbar representationsform eller som ett specifikt styrelseskick. I stället menar han att demokratin är en öppen fråga som aldrig får någon slutgiltig definition.
Han påpekar att demokratins motsättningar är många. Samtidigt som vi inte ska ta för givet att någon eller några ska ha rätt att i framtiden binda eller behärska kommande generationer, kräver vissa frågor, som exempelvis miljöförstörelsen, att beslut tas omgående som är hållbara över flera mandatperioder.
En text om Willy Kyrklunds Godhet
Litteraturvetaren Johan Sahlin gav nyligen ut sin avhandling om den säregne finlandssvenske författaren Willy Kyrklunds bok Om godheten (Ellerströms).
Om godheten är till sitt omfång en ganska kort text, men de frågor den behandlar är desto mer komplexa. Den är egensinnig och märkvärdig, i gränslandet mellan filosofi och litteratur. I sin stil är den variationsrik och lärd, svartsynt och humanistisk och även humoristisk. Som litterärt verk är den i likhet med Kyrklunds övriga produktion briljant. En avhandling om en sådan bok är naturligtvis svår att skriva och Johan Sahlins försök Om kyrklundheten – Värde, kunskap och skrivande i Willy Kyrklunds Om godheten är intressant.
I Kyrklunds komplexa bok flätas frågor samman om kunskap, värde och skrivande så att verket enligt Sahlin framstår som en kommentar till Kyrklunds hela författarskap.
Sahlin undersöker Kyrklunds strategier för sitt skrivande och hans sätt att behandla filosofiska frågor utifrån exempelvis moral och identitet. Han undersöker hur Kyrklund använder litteraturen som ett verktyg med vilket läsaren kan ledas att reflektera över vetandets förutsättningar och för att studera läsandet som parallellt med kunskapsskapande hos Kyrklund. Ytterligare ett syfte med avhandlingen, menar Sahlin, är att lyfta fram vikten av analytisk filosofi och naturvetenskap som litterär strategi. Genom Kyrklunds skrivande löper sökandet efter visshet som en röd tråd.
I avhandlingens första del, hävdar Sahlin, härleder Kyrklund godhetens uppkomst till två olika förklaringsmodeller, teleologisk och evolutionär och landar i en naturalistisk, relativistisk och skeptisk utgångspunkt. I en serie texter utvecklar Kyrklund sedan sina frågeställningar. Exempelvis i konceptet Guds positiva och negativa betydelse för moralen. I andra delen undersöks kunskapstemat i Om godhetens avslutande del. Slutligen i tredje delen avhandlas Kyrklunds generella skrivandegrepp och Sahlin försöker nå bakom, för att binda samman essähybridens tre teman.
Sahlins analys är välgjord och bra på alla vis. Men det som lyfter texten utöver sin vetenskaplighet är att den påpekar Kyrklunds användbarhet. Det är nämligen en lisa att avhandlingen om Willy Kyrklunds bok Om godheten ges ut på ett så välrenommerat förlag som Ellerströms. Få författarskap känns lika viktiga för förståelsen av världen i dag som den finlandssvenske författarens tankar. Det viktigaste med avhandlingen är emellertid inte Sahlins text i sig utan att boken faktiskt ges ut och uppmärksammar Kyrklunds skrivande, kunskap och filosofi.
För nog är den analytiska filosofin hos Kyrklund användbar. Exempelvis för den som vill förstå moralen i Israels nyårskrig mot Gaza, med sina granatattacker mot sjukhus och FN-byggnader. Ett krig som sammanlagt dödade 1300 palestinier, varav ett stort antal barn och äldre, tog 13 israeliska liv varav tre civila. Med händelserna under jul- och nyårshelgen aktualiserades en närmast klassisk kyrklundsk kommentar, apropå en granatattack i Sarajevo, ursprungligen publicerad i Dagens Nyheter (19960530) men skriven i anslutning till det moralfilosofiska resonemanget i Om godheten. Den heter Gud skjuter kanon och inleds på följande sätt:
Att överfalla, råna, våldta och strypa en torghandlerska är en god eller en ond gärning beroende på vilken folkgrupp hon tillhör. En handling som gynnar den egna flocken är alltid god. Och en utbredd samstämmighet säger att torghandlerskan borde avlivas på avstånd genom granatskott.
Gud och godheten har tvingats anpassa sig, menar Kyrklund, som teleologiskt och analytiskt pekar på att Gud verkar ha utvecklats från att ha varit en hämndgirig och egenmäktig varelse till att bli god för att senare återigen anta sin gamla skepnad. Gud om vi med Honom menar den allomfattande godheten strider mot den evolutionära princip som syftar till flockens överlevnad och den gode Guden är därigenom en historisk parentes.
I själva verket är godheten relativ menar Kyrklund. Godheten återfick i Gaza sin gammaltestamentliga form. Goda är sådana handlingar som gynnar den egna flocken. Gud och därför godheten i denna form var närvarande i Gaza på båda sidor om slakten: […]Den nya situationen innebär ett enormt uppsving för Gud. Länge har Gud haft en militär betydelse som en sorts medeldistansvapen att insättas i striden, skrev Kyrklund i avseende på granatattacken mot grönsaksmarknaden på Markelegatan i Sarajevo, med en ton som gav tydligt eko exempelvis i granatattacken den 6 januari 2009 mot palestinska skolbarn i Gaza. I den enes perspektiv är det en god och därför en Gudi behaglig gärning att avliva skolbarn på avstånd med granatskott.
Som Johan Sahlin påpekar i sin bok är Kyrklund skeptiker. Men trots det hyser han ett hopp - om än blekt - att mänskligheten trots sin ömklighet och skraltighet ska lära av katastrofer som dem i Sarajevo eller i Gaza. Han erbjuder ingen teoretisk lösning men han har ett praktiskt förslag:
Ungdomens etiska fostran skall syfta till insikt om vad som är det grundläggande onda. Det grundläggande onda är Gud och fosterland[…]. Med en sådan skolning kunde människosläktet ha en chans till överlevnad[…]Detta är ett praktiskt förslag.
Johan Sahlins text riktar sig, som vetenskapliga avhandlingar gärna gör, främst till litteraturvetare och filosofer av facket. Men genom att den behandlar ett så viktigt författarskap som Kyrklunds bör den ha en betydligt större publik än så.
Om godheten är till sitt omfång en ganska kort text, men de frågor den behandlar är desto mer komplexa. Den är egensinnig och märkvärdig, i gränslandet mellan filosofi och litteratur. I sin stil är den variationsrik och lärd, svartsynt och humanistisk och även humoristisk. Som litterärt verk är den i likhet med Kyrklunds övriga produktion briljant. En avhandling om en sådan bok är naturligtvis svår att skriva och Johan Sahlins försök Om kyrklundheten – Värde, kunskap och skrivande i Willy Kyrklunds Om godheten är intressant.
I Kyrklunds komplexa bok flätas frågor samman om kunskap, värde och skrivande så att verket enligt Sahlin framstår som en kommentar till Kyrklunds hela författarskap.
Sahlin undersöker Kyrklunds strategier för sitt skrivande och hans sätt att behandla filosofiska frågor utifrån exempelvis moral och identitet. Han undersöker hur Kyrklund använder litteraturen som ett verktyg med vilket läsaren kan ledas att reflektera över vetandets förutsättningar och för att studera läsandet som parallellt med kunskapsskapande hos Kyrklund. Ytterligare ett syfte med avhandlingen, menar Sahlin, är att lyfta fram vikten av analytisk filosofi och naturvetenskap som litterär strategi. Genom Kyrklunds skrivande löper sökandet efter visshet som en röd tråd.
I avhandlingens första del, hävdar Sahlin, härleder Kyrklund godhetens uppkomst till två olika förklaringsmodeller, teleologisk och evolutionär och landar i en naturalistisk, relativistisk och skeptisk utgångspunkt. I en serie texter utvecklar Kyrklund sedan sina frågeställningar. Exempelvis i konceptet Guds positiva och negativa betydelse för moralen. I andra delen undersöks kunskapstemat i Om godhetens avslutande del. Slutligen i tredje delen avhandlas Kyrklunds generella skrivandegrepp och Sahlin försöker nå bakom, för att binda samman essähybridens tre teman.
Sahlins analys är välgjord och bra på alla vis. Men det som lyfter texten utöver sin vetenskaplighet är att den påpekar Kyrklunds användbarhet. Det är nämligen en lisa att avhandlingen om Willy Kyrklunds bok Om godheten ges ut på ett så välrenommerat förlag som Ellerströms. Få författarskap känns lika viktiga för förståelsen av världen i dag som den finlandssvenske författarens tankar. Det viktigaste med avhandlingen är emellertid inte Sahlins text i sig utan att boken faktiskt ges ut och uppmärksammar Kyrklunds skrivande, kunskap och filosofi.
För nog är den analytiska filosofin hos Kyrklund användbar. Exempelvis för den som vill förstå moralen i Israels nyårskrig mot Gaza, med sina granatattacker mot sjukhus och FN-byggnader. Ett krig som sammanlagt dödade 1300 palestinier, varav ett stort antal barn och äldre, tog 13 israeliska liv varav tre civila. Med händelserna under jul- och nyårshelgen aktualiserades en närmast klassisk kyrklundsk kommentar, apropå en granatattack i Sarajevo, ursprungligen publicerad i Dagens Nyheter (19960530) men skriven i anslutning till det moralfilosofiska resonemanget i Om godheten. Den heter Gud skjuter kanon och inleds på följande sätt:
Att överfalla, råna, våldta och strypa en torghandlerska är en god eller en ond gärning beroende på vilken folkgrupp hon tillhör. En handling som gynnar den egna flocken är alltid god. Och en utbredd samstämmighet säger att torghandlerskan borde avlivas på avstånd genom granatskott.
Gud och godheten har tvingats anpassa sig, menar Kyrklund, som teleologiskt och analytiskt pekar på att Gud verkar ha utvecklats från att ha varit en hämndgirig och egenmäktig varelse till att bli god för att senare återigen anta sin gamla skepnad. Gud om vi med Honom menar den allomfattande godheten strider mot den evolutionära princip som syftar till flockens överlevnad och den gode Guden är därigenom en historisk parentes.
I själva verket är godheten relativ menar Kyrklund. Godheten återfick i Gaza sin gammaltestamentliga form. Goda är sådana handlingar som gynnar den egna flocken. Gud och därför godheten i denna form var närvarande i Gaza på båda sidor om slakten: […]Den nya situationen innebär ett enormt uppsving för Gud. Länge har Gud haft en militär betydelse som en sorts medeldistansvapen att insättas i striden, skrev Kyrklund i avseende på granatattacken mot grönsaksmarknaden på Markelegatan i Sarajevo, med en ton som gav tydligt eko exempelvis i granatattacken den 6 januari 2009 mot palestinska skolbarn i Gaza. I den enes perspektiv är det en god och därför en Gudi behaglig gärning att avliva skolbarn på avstånd med granatskott.
Som Johan Sahlin påpekar i sin bok är Kyrklund skeptiker. Men trots det hyser han ett hopp - om än blekt - att mänskligheten trots sin ömklighet och skraltighet ska lära av katastrofer som dem i Sarajevo eller i Gaza. Han erbjuder ingen teoretisk lösning men han har ett praktiskt förslag:
Ungdomens etiska fostran skall syfta till insikt om vad som är det grundläggande onda. Det grundläggande onda är Gud och fosterland[…]. Med en sådan skolning kunde människosläktet ha en chans till överlevnad[…]Detta är ett praktiskt förslag.
Johan Sahlins text riktar sig, som vetenskapliga avhandlingar gärna gör, främst till litteraturvetare och filosofer av facket. Men genom att den behandlar ett så viktigt författarskap som Kyrklunds bör den ha en betydligt större publik än så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)