Savianorecenssion för Arbetaren

Förlaget Brombergs svenskspråkiga utgivning av Roberto Savianos nya novell Kärleken är dödens motsats påskyndades inför författarens besök i Stockholm i förra veckan. Det blev ett vackert, tunt litet band på 53 sidor.



Saviano var i Stockholm tillsammans med en annan mordhotad författare, Salman Rushdie, för att tala om dödshotet mot honom själv, kollegan och mot yttrandefriheten. Några förväntade sig kanske att den lilla nyutgivna boken skulle mer än bara tangera ämnena camorran och dödshotet. Istället söker sig Saviano i boken till problemets rot, den syditalienska fattigdomen, klassamhället och vad det tvingar unga människor till. I Kärleken är dödens motsats, som lånat sin titel från en textrad ur Sergio Brunis sång Carmela, skildras ett Syditalien där fattigdomen och arbetslösheten skickar folk i krig. För många är exempelvis militärtjänst i internationella "fredsuppdrag" ett av få alternativ för dem som vill söka sig bort från det krig som arbetslösheten, fattigdomen och maffian innebär.



Bilden som tecknas är djupt tragisk. Att Maria, den sörjande sjuttonåriga svartklädda änkan till den stupade soldaten Enzo, finns i berättelsens centrum är följdriktigt. Han dödades av en vägbomb i Afghanistan. Runt halsen bär hon hans militära identitetsbricka, istället för ett halssmycke. Namnbrickorna, ett slags "hängande biografier i metall" bär nästan alla i författarens egen krets. En påminnelse om det ständiga undantagstillståndet som södra Italien befinner sig i. Det gäller inte bara för de med militära uppdrag utomlands utan även för dem som lever i ett Syditalien behärskat av maffian: "…identitetsbrickan är ett bevis. På en del av ett land i krig." I en passage berättar Saviano om sin skolkamrat Salvatore som eskorterat en lastbil åt camorran; körde av vägen och brändes till döds då bilen fattade eld. Han kunde endast identifieras med hjälp av sin namnbricka.



Språket i Savianos prosa är renare och effektivare än i annan samtida italiensk litteratur. Översättaren Barbro Andersson har följer skickligt författarens intension. I Kärleken är döden motsats blandas det journalistiska greppet med en litterär ansats. Resultatet är en naken och mycket skrämmande berättelse.



Boken kan beskrivas på många sätt. Som ett reportage om de som lämnas kvar efter att deras nära och kära antingen stupat i omvärldens krig eller i de inbördes krigen. Den kan beskrivas som en bild av dagens Italien. Dessutom är det också en mardrömsbild av de klyftor den liberala ekonomiska ordningen skapar.



Den kriminella organisationen, camorran, som försöker döda Saviano, menar författaren själv, representerar denna liberala ekonomiska ordning: vi måste föreställa oss Scarface som Berlusconis torped. Italiens verkliga maffia. Berlusconis regering ökar de sociala klyftorna, leder landet i krig, häver de sociala skyddsnäten, skär ned de offentliga utgifterna och suger ut landets fattiga, särskilt i Syditalien. Denna framfart lämnar folk i en växande desperation.



Det var inte för att Saviano berättade om camorrans härjningar i Gomorra som han blev dödsdömd, utan för att han berättade så bra.