Apropå filmen Waltz with Bashir

Det råder ingen tvekan om att Ari Folmans uppmärksammade film Waltz with Bashir som just nu rullar på landets biografer är tekniskt välgjord. Filmen som effektivt blandar animerade och dokumentära bilder om det andra Libanonkriget har överösts med priser.



Men den har också fått kritik. Till exempel skrev Gideon Levy i tidningen Haaretz att det är en propagandafilm, som vilar på traditionella ideologiska uppfattningar. Levy kallar det för ett ”Vi sköt och vi grät-syndrom,” det vill säga att israeliska soldater grät i sin godhet, under massakrerna i Sabra och Shatila, trots att det var falangisterna och inte de själva som begick dåden. Lägg därtill minnen från Holocaust, utan vilka ingen israelisk självförståelse är möjlig. Och en gnutta offermentalitet, en annan nödvändig ingrediens – och du har en förrädisk historisk film ”tecknad 2008, i ord och bilder.”