Guns and God

”Guns and God”, så sammanfattade Barack Obama nyligen Pennsylvanias mentalitet. En rätt träffande beskrivning av den ständigt växande kristna höger som spås lägga sin röst på den republikanske kandidaten John McCain. Nu har även journalisten Chris Hedges tecknat ett porträtt av denna rörelses radikalaste aktivister, den fundamentalistiska dominioniströrelsen i sin bok Amerikanska fascister (Ordfront). Han anser dem vara ett växande hot mot demokratin.

Det var med hjälp av den amerikanska kristna högern som George W. Bush kunde ta makten. Dess inflytande fortsätter att öka. Deras agenda kan beskrivas som en klassisk fascism, menar författaren Umberto Eco som skrivit bokens förord, och likställer den med Mussolinis Italien och förkrigstidens Tyskland. Den förre utrikeskorrespondenten Chris Hedges som bland annat mottagit Amnesty Internationals journalistpris för mänskliga rättigheter och ett Pulitzerpris för sin förklarande journalistik ägnar bokens kapitel åt genomlysning av den här rörelsens ideologi, praktik och strategi.

Det är en skrämmande bild som framträder. Här finns bland annat rörelsen som vill att skapelseberättelsen ska behandlas på grundskolans biologilektioner som en vetenskap likvärdig med darwinismen. Under det nya namnet Intelligent Design ska barnen lära sig att jorden är 6 000 år gammal; Gud skapade människor och dinosaurier på sjätte dagen, men att dinosaurierna var vegetarianer. Inga dinosaurier åt kött, inte ens Tyrannosaurus rex, som använde sina långa sågbladsliknande huggtänder för att äta ”meloner direkt från stjälken”; Noah tog som bekant med sig två av varje sort i arken, detta gällde även dinosaurier (det fanns bara fem olika typer av dinosaurier, och Noah valde ut ungarna för att de skulle få plats i arken). Att de ändå inte överlevde berodde inte på människan (!) utan på att de inte kunde ställa om sig till de klimatförändringar som syndafloden fört med sig.

Dominioniströrelsen använder sig av diskreta metoder, kamouflerade till kristen och patriotisk retorik, för att ta sig in på en lång rad områden i det amerikanska samhällslivet i syfte att påverka. För detta ändamål har de systematiskt byggt upp nätverk av rika inflytelserika affärsmän och mediepersonligheter. De har skapat egna så kallade ”pratradiostationer”, vars inflytande är betydligt större än deras svenska motsvarigheter, och även egna tevekanaler.

I sin propaganda använder de sig av ett Orwellikt nyspråk, där de ger helt nya betydelser åt ord som kärlek och frihet. Intelligent Design-rörelsen, som är en del av dominioniströrelsen, bygger museer och betalar föregivna forskare, för att de ska argumentera för skapelseberättelsen och därigenom påverka en yngre generation. Forskarnas vetenskapliga jargong ska gömma det faktum att det inte finns tillstymmelse till bevis för det de argumenterar för. Det finns flera sammanslutningar av dominionister som är verksamma inom olika fält; några består av ”botade” homosexuella som numera blivit heterosexuella och istället ”botar” andra homosexuella, de finns de som arbetar för att stoppa och censurera filmer och böcker som de anser vara omoraliska, andra som tagit sig in i beslutande instanser och i domstolar och ytterligare några som hotar och genomför attentat mot abortläkare.

Dominioniströrelsen, menar Hedges, har sprungit fram ur en teologisk riktning som kallas kristen rekonstruktionism, som syftar till att politisera religionen. Han fruktar att den så småningom kommer att helt rasera de kristna och demokratiska värderingar, som han menar USA vilar på. Det är vanligt bland rörelsens pastorer att hävda att USA ursprungligen är en kristen teokrati.

I dominionisternas världsbild, med kopplingar till Ku Klux Klan och fascistpartiet, urskiljer Chris Hedges den hatfyllda ”vi mot dem”-retorik som han känner igen från de krigsskådeplatser han ofta rapporterat från, som Bosnien och Mellanöstern. Här finns vapenskramlet, korstågsandan och maskuliniteten. Jesus avbildas inom rörelsen alltid som en ultramaskulin Rambo, helt utan veka drag. Liksom i Mel Gibsons påkostade film ”Passion of the Christ” är dominionisternas Jesus hård mot smärta.

Chris Hedges styrka är att han delar sin kristna tro med den grupp han undersöker. I de avsnitt där han går i polemik med rörelsen gör han därför ett mera sansat intryck än journalisten och författaren Christopher Hitchens och evolutionsbiologen Richard Dawkins, som ofta tenderar att spy galla över dem. Hitchens och Dawkins är så ivriga att vinna den vetenskapliga segern över Gud som vanns redan för två hundra år sedan att de skjuter över målet. Dominionismen är en politisk rörelse i första hand, inte en religiös. Här gör Hedges misstaget att han överhuvudtaget inlåter sig i polemik med dem istället för att, som exempelvis religionsvetaren Mattias Gardell gjort i boken Rasrisk, nöja sig med att beskriva dem. Deras tokerier faller ju på eget grepp.

Den här sortens tokfundamentalism är inget vi i Sverige blivit förskonade från. Med jämna mellanrum dyker snarlika rörelser upp i debatten. Bland annat när det gäller friskolor som vissa svenska debattörer ivrigt försvarar. Kanske är ordet fascism för starkt att använda om exempelvis maranatarörelsen, men i sin hårt kritiserade hemundervisning får, enligt DN (den 8 april 2008) ”barnen lära sig att evolutionsteorin är ’ett synsätt av många’ på människans tillkomst”. Maranatarörelsen tillämpar hjärntvätt och barnaga, eller som andra än de själva väljer att kalla det, barnmisshandel, allt enligt Tage Johansson som är ordförande och förkunnare i Maranata. Enligt honom kallar de sig själva för fundamentalister.

Det finns även andra tokfundamentalistiska grupper i Sverige som vill driva konfessionella friskolor, exempelvis Livets Ord. Därför borde flera av våra svenska beslutsfattare läsa ”Amerikanska fascister”. Boken rekommenderas också till andra politiker som tycker att konfessionella friskolor är viktiga för demokratin. Enligt Chris Hedges är i vart fall den kristna högerns friskolor demokratins dödgrävare.